Vicki

Efter en underbar påskledighet har jag i dag haft riktigt dålig fiilis. Egentligen har jag ingen orsak till det, men av någon anledning har jag suttit och surat över gradun som inte skriver sig själv, över att helgerna är för korta och vardagen lång och tråkig, men ändå allt för kort den också, för jag hinner inte med riktigt. Inte ens gruppträningspasset jag ska hålla i EGFs regi i morgon kändes roligt att planera i dag, och inte hade jag någon som helst lust att sticka i väg och träna heller, fast jag nu vilat en vecka. Tänk så dum man kan vara i bland. Livet är ju vad man gör det till och med en attityd som i dag kommer man inte långt.

 

Att träningsmotivationen tryter är inget ofta återkommande fenomen vad mig beträffar, men när det sker så är det ofta efter att det blivit paus i träningen, oavsett om pausen varit frivillig eller inte. Vad gör man då när lusten att träna är lika med noll och det tar emot att sätta på sig träningskläderna och ge sig iväg? Det finns ju en del knep man kan ta till:

 

- försök lura med någon som sällskap. Kanske det finns någon i familjen eller kompiskretsen som gärna hänger på

 

- försök föreställa dig hur det kommer att kännas under eller efter passet. Ofta är det ju bara det där att komma iväg som är svårt, när du väl börjat träna brukar det löpa på och efteråt är ju känslan så gott som alltid suverän

 

- eller alternativt, låt bli att tänka så mycket överhuvudtaget, dra bara på dig kläderna och far iväg, utan att oja och voja så mycket på förhand

 

- känns det motigt med en viss träningsform just i dag: prova att träna något helt annat än det du egentligen hade tänkt dig. Kanske löpning smakar bättre än styrketräning den här gången?

 

- känns det riktigt för jäkligt kan man ju såklart också skippa träningen helt och ta nya tager nästa dag, men har man ett visst, konkret mål med sin träning uppnår man ju förstås kanske inte det så lätt om vilodagarna plötsligt börjar bli flera än träningsdagarna.

 

De var flera av punkterna ovan som hjälpte mig att dra på mig träningskläderna, fylla flaskan med aminosyror och styra cykeln mot gymmet i kväll. För det första fick jag sällskap av min syster och för det andra tränade jag enligt ett annat upplägg än det jag kört de senaste veckorna, vilket kändes mera motiverande i dag. Dessutom fick jag passet serverat av Alexandra, så jag behövde inte bry mitt huvud med planerandet av träningen alls. Guld värt, speciellt sådana här dagar! Ett sjukt bra pass blev det dessutom och jag känner att träningsveckan kommit bra i gång nu.