RoPS - EIF 2-1 (1-1).
Det var väldigt nära att det skulle ha gått vägen i går, men vi orkade tyvärr inte riktigt ända fram. I och med RoPS knappa vinst är det Rovaniemilaget som går vidare och möter Sudet i nästa kvalomgång, medan vi får tacka för oss för den här säsongen. Så otroligt tråkigt, jag var på inget sätt redo att avsluta det här fotbollsåret riktigt ännu!
Resan
Själva resan till Rovaniemi gick fint, och trots den långa sträckan kändes det aldrig tungt eller jobbigt, även om det inte var så många av oss som sov särskilt bra på nattåget på vägen upp. Höga ljud från skenorna och diverse skrikiga fylltrattar i korridorerna gjorde att den lilla sömn man fick var ganska ytlig. Jag hade dock förberett mig och sovit mycket och bra hela veckan så en sämre natt gjorde ingen större skada.
Sovhytten var liten men riktigt bekväm.
Förberedelserna
Väl framme inkvarterade vi oss i Santa Sport idrottscenter där vi åt en bra frukost och fick så gott som en hel våning med konferensutrymme och liknande till vårt förfogande. På förmiddagen körde vi ett lätt träningspass, duschade i den fina spa-avdelningen och serverades sedan en riktigt god lunch. Det gick på inga sätt någon nöd på oss och fast matchen skulle börja först klockan 18 och vi hängde i Rovaniemi från 8 på morgonen var det inga problem när vi hade så bra utrymmen att vistas i.
Morgonmål i Santa Sport. Foto: Alexandra Sundblom.
När det sedan äntligen var dags att åka till planen verkade alla taggade för match och själv kunde jag knappt vänta på att det hela skulle visslas i gång. Hårda och jämna matcher är det bästa jag vet och jag visste att vi nu hade en sådan framför oss och var väldigt ivrig. Vår målvakt var ordentligt krasslig men alla andra spelare var till synes i fullt spelskick och jag hoppades på att varenda en av oss var inställd på att ge sitt allt och sätta sig själv i blöt för att vinna matchen.
Matchen
Första halvleken var otroligt bra från vår sida. Vi förde spelet och skapade många farliga anfall, som också gav utdelning redan efter 10 minuter då vi gick upp i en 0-1 ledning. RoPS hade några farliga kantlöpningar men utöver dem lyckades vi effektivt störa deras försök att bygga upp spelet. Just innan pausvilan utjämnade dock hemmalaget på en riktigt eländigt oturlig situation. En lång boll nådde en av RoPS anfallarna som stod redigt i offside, men eftersom bollen snuddat i en av våra försvare var det bara för henne att sätta den i mål bakom vår chanslösa målvakt. Jäkligt olägligt eftersom det skulle varit en otrolig fördel att haft ledningen i halvtid.
Med tanke på vårt överläge i första halvleken var jag ändå helt övertygad om att vi skulle fixa det i andra halvlek. Ett mål skulle trots allt ha räckt för att sätta RoPS ordentligt i blåsten. Däremot skadade en av våra viktiga mittfältare vristen riktigt illa i första halvlek, och trots att hon tappert försökte fortsätta spela måste hon inse faktum och utgå ganska snabbt efter att andra halvleken kört i gång. Ena mittbacken hade dessutom problem med framlåret och måste även hon bytas ut i andra halvlek, vilket skapade en viss oreda i vårt spel. Att RoPS till råga på allt gjorde ett mål genast i början av andra halvlek och vi således fick lite mera press på oss gjorde inte saken lättare. Målet stod den omtalade Tanja Poutiainen för, och fast hon inte visade sig vara någon överdriven bollbegåvning var hon en riktig kämpe och tillförde RoPS mycket på både mittfältet och i anfallet.
RoPS verkade dessutom inte nöja sig med att ha gjort 2-1, det ville utöka sin ledning och lyfte upp sitt spel betydligt, medan vi, som jagade ett mål, av någon underlig anledning backade hemåt. Om vi hade spelet i första halvlek så var det helt klart RoPS som hade det i andra, och laget hade också bud på många flera mål men agerade väldigt orutinerat och lyckades inte lura vår strålande målvakt, som storspelade också den här matchen.
I slutet av matchen hade vi dock två gyllene mållägen, men utan resultat. RoPS kämpade väldigt bra och hade en otrolig vilja att vinna. Det att vi överlag har haft ett träningsdeltagande som varit under all kritik hela säsongen kommer tyvärr också väldigt tydligt fram i sådana här matcher; konditionen, styrkan och bollkontrollen räcker helt enkelt inte till när motståndet och matcherna blir hårdare.
Oberoende var det här en jämn drabbning som lika bra kunde ha slutat i ett avancemang för vår del. Nu blev det fördel RoPS den här gången. Med tanke på omständigheterna är det galet bra att vi tagit oss så här långt. Det gör dock inte min personliga nedstämdhet alls något lindrigare. Jag ville vidare och nöjer mig överhuvudtaget inte med att det tog slut här!
EIF:s målgörare: 0-1 Heidi Grönqvist (Sofie Tuomela).
Såhär gick det.