Vicki

I år är det 55 år sedan revolutionärerna med Fidel Castro i spetsen intog Havanna (Habana) och en helt ny period i Kubas historia tog vid. Fortfarande råder huvudsakligen det socialistiska samhällssystem som Castro införde genom revolutionen 1959, och även om små reformer skett de senaste åren så kommer nog inga banbrytande förändringar genomföras så länge bröderna Castro (Fidel och Raúl) är i livet och vid makten. Däremot är de båda över 80 år vid det här laget, så det är inte sagt att Kuba är vad det är idag så länge till. Förändringens vindar har som sagt känts av en aning redan, så vill man uppleva något väldigt annorlunda än det man som västerlänning är van vid ska man skynda sig att åka till Kuba, så länge det är så speciellt som det är.

 

Vill man dock helst att allt ska vara som hemma i Finland är Havanna inget lämpligt resmål, för det är verkligen något utöver det vanliga. Enligt mig är det dock helt fantastiskt. Just nu är det fortfarande som att åka femtio år tillbaka i tiden när man kommer dit. Jag har knäppt en hel massa bilder och ska publicera en del av dem an efter, men de gör ändå inte stämningen där riktigt rättvis. För stämningen över staden är verkligen något helt obeskrivligt. Havanna ger till utseendet ett intryck av att vara väldigt fattigt och förfallet. Många byggnader är gamla, vackra byggnader i spansk kolonialstil, men de har farit illa och ser idag väldigt slitna och dekadenta ut. Däremot känns huvudstaden allt annat än fattig och förfallen. Och det är mycket tack vare människorna. Gladare, vänligare, och livfullare människor än kubanerna har jag inte stött på någon annanstans. Många ser slitna och barskrapade ut, bor i förfallna, smutsiga våningar, men har ett sätt som får dem att verka rikare än väldigt många andra.