Vicki

Vi avslutade alltså säsongen på bästa sätt igår genom att vinna över FC United från Jakobstad med hela 7-0. På så vis tog vi vår femte raka seger i slutspelet, förnedrade United som varit besvärliga hela säsongen, och skickade dessutom ner dem till division II. Fint så.

 

Här kan man läsa mer om gårdagens drabbning och vår säsong i sin helhet.

 

Sammanfattningsvis kan vi vara väldigt nöjda med vår första säsong i division I. Vi hade inte de bästa förutsättningarna inför säsongsstarten, med en trupp på endast 15 spelare, ingen målvakt, och spel i norra zonen, med väldigt långa resor till bortamatcherna framför oss. Resorna visade sig bli det minsta problemet, i stället för att oja oss över hur många timmar vi skulle tillbringa på vägen har vi vänt de långa bussresorna till något positivt och på alla sätt blivit ännu mer sammansvetsat som lag. Helgen i Karleby i juni var tung, då vi tvingades spela tre matcher på fyra dagar, men det var också otroligt roligt, och gemenskapen man känner i dylika situationer är så härlig och väger betydligt tyngre än det jobbiga och tunga.

 

Däremot drogs vi väldigt länge med målvaktsproblemet, och utan vår fantastiska anfallare Miili som ställde upp och vaktade målet nästan hälften av matcherna vet jag inte vad vi skulle ha gjort. Hon skötte målvaktsrollen riktigt bra, men man kommer ändå inte ifrån att hon inte har den rutin som en riktig målvakt har, och att i och med att hon stod i målet saknade vi en av våra ordinarie anfallare på planen. Mot slutet av säsongen löste sig dock målvaktsfrågan, och under slutspelet, då vi hela tiden haft vår duktiga målvakt Tiia till vårt förfogande, har mycket förbättrats sen  gruppspelsmatcherna. Hade vi haft henne från seriens början hade vår säsong kanske kunnat sett ännu bättre ut.

 

Inför slutspelet skadade vår främsta målgörare Josse sig olyckligt nog också. I ett lag med så här pass få spelare märks skador direkt, och det kändes riktigt tungt där ett varv uppe i Jakobstad. Men vi kämpade vidare tillsammans och var fast beslutna att klara oss bra också i slutspelet. Och det har vi gjort, vi vann nedre slutspelet överlägset och med en fin målskillnad, och visade att vi verkligen hör hemma på den här nivån. Jag är väldigt stolt över vårt lag och alla spelare för att vi lyckats så här pass bra. Nu håller vi en behövlig fotbollspaus, för att senare i höst börja träna och tagga inför säsong 2013, även den i division I.

 

Vad gäller min personliga insats den här säsongen är jag nog delvis ganska missnöjd. Det är väldigt få matcher, kanske inte ens en enda, som jag haft den där "fan vad jag var bra idag" känslan. En orsak till det är förstås att jag varit halvskadad ända sen mitten på juni och inte kunnat ge riktigt allt, hur gärna jag än velat. Vissa matcher har det inte alls känts roligt att spela för att det känts så obehagligt i magen. Men också innan magmuskel problemet uppkom kände jag att jag inte riktigt lyckats prestera så bra som jag vet att jag kan. Vilket såklart är synd. En annan sak som stör mig är att jag inte lyckats göra mål i år, annat än i träningsmatcher. Det är inte det viktiga vem som gör målen, men att gå från 7 gjorda mål i fjol till 0 mål i år känns faktiskt lite störande, speciellt eftersom jag haft bud på några åtminstone.

 

Men det finns inte så mycket annat att göra åt det här nu än att jobba ännu hårdare och försöka göra bättre ifrån sig nästa säsong. Dessutom är jag ju nog väldigt nöjd och tacksam över att jag kunnat medverka i alla matcher trots att jag inte varit riktigt i skick. Och oberoende hur nöjd eller missnöjd jag är med min egen säsong har det varit superroligt att få spela i en ny, högre, division och fått uppleva allt som det medfört, tillsammans med alla mina underbara lagkompisar. Härifrån jobbar vi vidare.