Så var det över.
Vi trotsade som sagt våra värkande lårmuskler Linda och jag och begav oss till gymmet. Milt sagt var det en timme pining som sedan följde. Det är konstigt det här med stidig träningsvärk, samtidigt som man vill skrika av smärta känns det på något sätt så skönt. Jag vet inte. Men sparkarna på Combaten idag var nog kanske ändå inte så angenäma.
När vi äntligen nådde vårt hus igen var jag faktist nästan redo att ta hissen upp, men Linda styrde bestämt stegen mot trappan så det var bara att traska efter. Vi har som regel att alltid ta trapporna, speciellt om vi varit och tränat, vilket kan kännas tungt ibland eftersom vi bor på sjunde våningen. Bland mycket annat bra med Linda har jag har nog en verkligt verkligt bra träningskaveri i henne också. Schysst.
Efter en dag som denna, mycket produktiv på alla sätt, tänker jag unna mig en kväll framför tv:n för en gångs skull. Och chilla med sambon. Men först, äggmackor!!